Anteckningar från ett 15 år gammalt besök
År 2004 fanns det planer på att tidskriften Krocket skulle ha ett temanummer om fältkrocket. Det är den spelform som utövas i Kalmar. Jag besökte klubbarna Tallhagens Krocketklubb och Stensö Krocketklubb. Det finns anledning att återkomma till dem. Tills vidare nöjer jag med att försöka restaurera den intervju jag gjorde med två av spelarna.
TRE KALMARITER
På bilderna ovan förekommer Arne Andersson i ljus skjorta, Conny Leandersson i blå polotröja och Einar Nilsson i svart keps.
VANN DE FÖRSTA SVENSKA MÄSTERSKAPEN
För krocketspelarna Einar Nilsson och Arne Andersson värderades framgångar i fältkrocket högst. En seger i Kalmarmästerskapen eller Nybromästerskapen räknades som en större merit än att vinna de svenska mästerskapen i svensk eller engelsk krocket.
Men de hade inget emot att tala om sina framgångar på det nationella planet. Einar Nilsson vann exempelvis de första Svenska mästerskapen, vilka genomfördes 1985. Krocket hade han dock ägnat sig åt i många år dessförinnan, inte minst i Kosta där han växte upp.
– Jag började spela på 30-talet strax efter att jag blivit konfirmerad. Vi spelade likadan krocket som man gör i SM numera, den vi brukar kalla Stockholmsmodellen. Det fanns tre klubbar i Kosta. Klubbar och klubbar förresten… Det var mer som kvarterslag. Själv spelade jag för Bruket och första pris i tävlingarna var glaspjäser.
Man kan undra varför krocket fick en så ovanligt stark ställning på orter i närheten av Kalmar? Det återstår att reda ut men tydligen etablerades sporten tidigt i distriktet. Mest var det arbetare som spelade. Einar Nilsson famlar efter namnet på ett undantag, på en tjänsteman som möjligen spelat någon gång, men kan inte komma på det.
– Dessutom hade vi någon som skulle vara kommunalråd, eller var det riksdagsman?
Einar Nilsson saknade aldrig någon att spela med under sin långa karriär..
– Det rådde stor arbetslöshet på 1930-talet när jag började. Det var fullt med folk på krocketplanen. Vi spelade med träklot och träklubbor. När de sprack kallades kloten för ”halta”. Även de kom till användning, av nybörjare och fattiga spelare.
Senare fick Einar Nilsson en egen krocketplan, på tomten utanför huset där han bodde. Där gavs han ofta tillfälle att briljera, särskilt när det kom gäster. Krocket förblev hans främsta intresse under alla år.
– Men jag har också ägnat mig åt musik. Jag spelade ventilbasun. Sen har jag varit ledare för PRO-kören här i stan.
Det var på 70-talet som Einar Nilsson flyttade till Kalmar. Han sökte sig omgående till krocketplanen och värvades av Tallhagens krocketklubb. Så varför gick han över till Stensö krocketklubb!?
– I Tallhagen valdes jag till kassör på ett möte, mot min vilja. Jag ville inte bli det. Jag har aldrig gillat att ha ansvar för andras pengar. Det är svårt nog att hålla reda på mina egna…
KROCKET ÄR VÄRRE ÄN LUNGSOT
Hos Stensö KK fick han inte någon styrelsepost, men var aktiv i tävlingskommittén i alla år. Någon vinst i Kalmarmästerskapen lyckades han aldrig ta. Han verkade dock nöjd över att ha kommit tvåa vid två tillfällen.
Tillsammans med Arne Andersson tog han två SM-titlar. De vann dubbeln i svensk krocket både 1997 och 1998. Vad var det hos krocket som lockade honom?
– Ja, sa han med ett skratt. När jag var liten träffade jag en pojke som sa: ”Krocket är värre än lungsot. Lungsot kan man bli fri från, men inte från krocket.”
Tidvis har Einar Nilsson varit en mycket hängiven utövare av krocketsporten. Vissa kvällar kunde partierna hålla på så länge att de fick avslutas med hjälp av ficklampor. På banan kunde bara fyra spelare vara aktiva samtidigt. Därför gällde det att vara på plats tidigt om man ville spela. Ofta tvingades han att springa dit direkt efter jobbet, ibland utan att hinna äta först.
Vad har så krocket betytt för honom?
– Fråga mina anhöriga, svarade han med viss eftertänksamhet och en känsla av skam. Jag har varit hemma hos min familj alldeles för lite. Min fru har inte alltid haft det så lätt och svärmor kunde vara lite syrlig i sina kommentarer.
Hade han några taktiska tips att ge till den som vill förkovra sig?
– Man måste kunna reglerna. Annars går det ju inte att vara taktisk. Sedan när man har gjort stor rond gäller det förstås att ta träff direkt, så man inte blir pinnad. I dubbel ska man alltid ta den som är i slaget och gömma rättigheterna på den som är ”icke”. Då vinner man. Man får försöka ha ett klot framför sig som man kan krocka sig till kronan med. Och så måste man förstås hushålla med krockrättigheterna.
TAKTIK OCH FRISK LUFT LOCKADE
Det finns många ingångar till krocketsporten. De flesta riktigt inbitna verkar se det som ett strategispel. De attraheras av den tankemöda som krävs för att vinna ett parti. Ett bra exempel på det var Arne Andersson, en av Stensö Krocketklubbs mest meriterade spelare.
– Jag har aldrig hållit på med någon idrott. Men jag har spelat mycket schack och bridge. Krocket började han med 1985 när klubbens ordförande uppmanade honom att prova på.
– ”Ska du inte börja”, frågade han. ”Jovisst”, sa jag och sen var jag fast. Det som är bra med krocket är att man får vara ute i friska luften mycket. Vissa partier kan ju ta fyra till fem timmar. Rekordet är nog åtta, tror jag.
Helt okunnig om spelet var förstås inte Arne Andersson när han debuterade. Han hade spelat i familjen, mest med sin far. Familjen spelade på en bana som mätte 10 gånger 20 meter.
Banan som Stensö Krocketklubb använder ligger i anslutning till en stugby och camping, nära en välbesökt badplats.
– Jag hade gått förbi krocketbanan många gånger när jag var på väg ner till badstranden. Så den var ju inte obekant för mig precis.
Av betydelse var att Arne Andersson tidigt blev bekant med Einar Nilsson, vilken utvecklades till något av en läromästare. Den fann varandra och började spela i ihop. Men om det hade gått dåligt för Arne Andersson i starten hade han kanske slutat?
– Nej, det tror jag inte. Jag fann direkt tjusningen i spelet, och gillade den friska luften. Jag uppskattade också det tankearbete som krävdes för att vinna, något jag kände igen från schack och bridge. Jag kände mig tidigt hemma i det hela.
SVENSK SINGELMÄSTARE TVÅ GÅNGER
Första gången Arne Andersson deltog i ett Svenskt mästerskap var 1988. På den tiden avgjordes tävlingen i grenen svensk krocket. Den disciplinen tyckte han var lika rolig som fältkrocket. Därmed skilde han ut sig från många andra spelare i Kalmar, vilka snarast brukar raljera över vad de kallar ”trädgårdskrocket”.
En annan förklaring till att han trivdes bra med SM-tävlingarna var det sociala umgänget.
– För det mesta träffar man bara trevliga människor. Det är mycket god kamratskap inom krocketen i Sverige.
Arne Andersson ansåg att det tar minst tio år att bli en god krocketspelare. Ändå lyckades han vinna SM i singel redan 1992.
– Även en nybörjare kan såklart vinna. Men när jag vann SM nästa gång, sex år senare var jag fullärd, sa Arne Andersson med ett härligt skratt.
– Min erfarenhet är att det faktiskt tar tio år att hitta rätt taktik och komma in i rätt tankearbete.
Efter att Arne Andersson börjat med krocket lade han av med med att spela bridge. Han minskade även på schackspelandet..
– Det är så härligt att få vara ute i friska luften!
Den kommentaren fick Einar Nilsson att höja rösten: ”Väldigt vad du pratar om luften, men varken jag eller någon annan har nånsin sett dig utan en cigarett i mungipan!?”
– Det är morsans fel. Skyll på henne. Hon satte en napp i munnen på mig när jag var liten. Det är därför jag röker…
Arne Andersson var en slipad taktiker på banan, bra på att tänka och fatta kloka beslut. Men när han ombads att tipsa om vad som är viktigt för att bli framgångsrik framhöll han i första hand känslornas betydelse.
– Man måste njuta av spelet och ta det som en lek. Man måste ha ett glatt humör! Det viktigaste är att man trivs och är avkopplad. Och för att få blick för spelet måste man utveckla sitt sinne för att tänka i linjer.
Peter Grönborg
Uppdaterad
2023-01-15