Thore Skogman stod inte alltid för lyriken själv
Så fort man hör en Thore Skogman-sång tar man ofta för givet att han skrivit texten till den. I själva verket tonsatte han gärna andras texter. Ett bra exempel på det är ”Mina första barndomsår”, som Stig Ekman skrivit. Den kom på skiva och blev en hit 1965.
Av än större betydelse var Thore Skogmans tonsättningar av Clara Johanssons texter. Inte minst därför att det arbetet ledde vidare till lång och djup vänskap. I häftet ”Clara & Thore” förtecknas 20 dikter som blev till visor. Mest kända är kanske ”Kärlek på lasarett” och ”Fröken Johansson och jag”.
Inför mitt första framträdande med Thore Skogman-tolkningar skickade jag en ljudkassett till upphovsmannen. Det måste varit hösten 1998. När vi hade träffats några år tidigare så pratade vi mycket om det bakomliggande allvaret i hans låtskrivande. Allvaret var en viktig sak för mig när jag närmade mig sångerna.
Efter att ha hört tolkningarna riktade inte Thore Skogman några förebråelser mot mig. Men vi hade ett intressant samtal om synkoper. Han närvarade inte själv vid konserten men skickade ett vykort till arrangören: ”Ha det så trevligt med mina låtar”, vill jag minnas att han skrev. Hyresgästföreningen placerade kortet inom glas och ram och hängde upp tavlan på en av Café Stångens väggar.
Thore Skogman hade också uppmanat en pianist som han kände att närvara i publiken. Tyvärr har jag glömt namnet på honom, men jag tror det var en person som hade varit hans ackompanjatör. Som jag uppfattade det var det pianistens uppgift att rapportera till Thore Skogman hur det hela avlöpte.
Uppdaterad
2022-11-24