Kärleksskildring med krocket i fokus
Lilla Bessie Brown känner sig ensam. Därför får hon ett krocketset av sin far. Sedan hon lyckats locka grannpojken att delta i spelet upplever hon några lyckliga år. Med lyckan är det dock så att den sällan varar för evigt. Trots att hon lovar pojken att bli hans fru en dag, lämnar han hemmet och landsorten där de bor.
Detta berättar James D Daley om i sången ”Won’t you come over and play croquet”. Den finns med på albumet ”Play the game: Victorian and Edwardian sporting songs” (2004). Det är inte helt lätt att hitta upplysningar om textförfattaren, men tydligen finns den typen av information tillgänglig för den som köper CD-skivan. I det medföljande häftet går det alltså att läsa också om Franklin Ardelle, som komponerat stycket.
För sången står britten Peter Savidge (f 1952). Hans barytonröst höjs regelmässigt till skyarna av recensenter i tidningar som The Guardian och The Times. Som operasångare har han turnerat över hela världen.
Den elegans och fokuserade stil som blivit hans signum är tydlig även då han sjunger om krocket. Han ger den vackra men ganska bitterljuva kärleksskildringen den dignitet som innehållet kräver. Han ackompanjeras av pianisten Jennifer Partridge.
CD:n med de 17 sportsångerna anses vara rolig och sympatisk. Den talar lika mycket till den historieintresserade, som till den som gillar idrott och musik.
MARKNADSFÖR KROCKET GENOM ATT FÖRLORA
Trots att krocketsången framförs med glasklar pregnans är det svårt att dra nytta av den. Egentligen rymmer den inte några lärdomar eller perspektiv som går att tillämpa på sporten som den utövas idag.
Helt klart bekräftas att krocket är en rolig och social sport: ”For it was quite a treat / And funny way to meet”. Det är dock tveksamt om barnen tillämpar något-som-helst regelverk: ”We’ll each take a mallet and hit the ball hard / And then we will chase it all over the yard”. Inte heller gräsförhållandena imponerar, då de måste använda fötterna för att jämna till banan: ”Won’t you come over / and help tramp down the clover.”
En sak som förtjänar en stunds eftertanke är den strategi som Bessie använder för att marknadsföra krocket. Den väcker inte bara grannpojkens intresse för sporten, utan leder också till att han fortsätter utöva den. Med dessa ord snärjer hon honom: ”I’ll let you win every game that you are in / If you’ll say you’ll play.”
Bessies dilemma liknar det som entusiaster och initiativtagare ofta har. I de klubbar som finns i Sverige hör ofta de drivande personerna också till det bästa. Det innebär att de först lägger ner mycket pedagogisk möda på att locka folk till banan; sedan roar de sig kungligt med att spöa skiten ur dem.
Ett mer framgångsrikt koncept vore kanske att, i likhet med Bessie, förlora ”every game”. Nu ledde förstås inte denna välvilliga generositet till att pojken förblev krocketspelare, men han gav henne en lång och riktigt härlig tid. Dessutom hemsöker hon honom i hans drömmar, åtminstone enligt slutversen:
This wide, wide world to roam
In dreams he seems to hear his darling say: Won’t you come over
and play croquet?
Peter Grönborg
Uppdaterad
2023-01-11