Berättar om uppväxten och livshållningen
I en tidskriftssamlare har jag ett nummer av Svenska Journalen. Det är från juni 1995 och innehåller en längre intervju med Thore Skogman. Detta med anledning av att han firar 40-årsjubileum som artist.
Texten har skrivits av Inger Alestig. Hon inleder med att berätta om när hon försökte locka honom till ett program i TV. Han tackade nej med hänvisning till att han redan var bokad: ”Jag har lovat några pensionärer i Karlstad att sjunga för dem.”
Kunde han inte tänka sig att boka om mötet med pensionärerna till förmån för Sveriges Radio? ”Nej, du vet att de blir så besvikna”, svarade han. Andra hade möjligen prioriterat annorlunda. ”Inte vet jag, jag umgås sällan med ‘branschen’”, sa han.
INTE IDYLL MEN SAMMANSVETSANDE ANDA
Hans tänkande och ställningstaganden grundar sig i erfarenheter från uppväxten. ”Hemma var ärligheten viktig, och att hålla sina löften.” Till detta hörde inställningen att man alltid skulle ”sopa rent framför sin egen dörr”. Intervjun är intressant på det viset att den uppehåller sig vid barn- och ungdomstiden.
Thore Skogman var enda barnet och anser sig ha fått en trygg uppväxt med sin far och mor i Hallstahammar. Mentaliteten i denna bruksort beskrivs som kärv men sammansvetsande. Han tycker att han fick ”med sig en ansenlig dos livsvisdom och allvarsamma funderingar”. Enligt hans uppfattning står kyrkan och arbetarrörelsen för ”många gemensamma värderingar”.
Hans föräldrar lärde honom att jobba och göra rätt för sig. De var mycket noga med att man skulle hålla sig skuldfri och inte vara skyldig någon något. Familjen bodde i ett flerfamiljshus, men enligt Thore Skogman var det ingen idyll. Eller som det formuleras i texten: ”Industrisamhället är ofta präglat av hårt slit för brödfödan och det fanns en lite tung atmosfär.”
FRIADE MED HJÄLP AV HALSTABLETTER
Under hans barndom fick man exempelvis hämta vatten från en brunn, så moderniseringen hade inte kommit särskilt långt. Att ha upplevt Sveriges förvandling till ett välfärdsland är på sätt och vis grundläggande för honom:
När jag växte upp fanns det en positiv anda. Vi fick vara med och skruva ihop Europa efter kriget. Vi förstår inte hur bra vi har fått det – det har gått så fort. I dag kan jag tycka, att det finns gott om folk av typen som det regnar in i näsan på, som jag brukar säga… folk som ser glädjen över axeln.
Thore Skogmans far arbetade som maskinbyggare på Bulten AB, ett verkstadsföretag som grundades 1873. Till en början tillverkades och utvecklades skruvelement. Efter avslutad skolgång arbetade han själv där, som kontorist på exportkalkylavdelningen. Där träffade han sin blivande fru Britt, han var 16 år och hon 20. ”Han bjöd henne ofta på halstabletter och sen gick det som det gick.”
LÅTER BLI ATT GÖRA SIG MÄRKVÄRDIG
Vad som gjorde att de fastnade för varandra vill han inte spekulera i. ”Ja du, sånt där vet man väl inte riktigt.” En av hans sånger handlar dock om frun, nämligen ”Dansa hambo med Britt-Marie”. Kanske att den kan öppna upp för en förståelse av äktenskapets grund…. !? Paret gifte sig först 1957, då hade de varit förlovade i åtta år.
Utbudet av fritidsaktiviteter var inte särskilt stort under Thore Skogmans uppväxt. Men han spelade mycket fotboll, i A-laget i den lokala klubben, där för övrigt pappan var lagledare. I intervjun nämns också söndagsskola och bio, samt dansbanan och inte minst den så betydelsefulla lokalrevyn.
Inspirerad av arbetarrörelsen, frikyrkorörelsen och nykterhetsrörelsen valde Thore Skogman bort alkoholen. ”Det bara blev så”, får vi veta. Han tycker dock inte att man ska göra sig märkvärdig för att man inte dricker: ”Om man slår sig för bröstet för att man är nykterist – då gör man inte nykterismen en tjänst.”
BÅDA FÖRÄLDRARNA VAR MUSIKALISKA
Sundhet blev tidigt en livsstil, till vilken hörde motion som manifestas i maraton- och vasalopp. Enligt intervjuaren Inger Alestig står han för ”glädjen i det lilla, återanvändning (jodå!), positivism (fast nu heter det ‘positivt tänkande’) ärlighet och moral (fast nu heter det ‘etik’)”. Hon betraktar det som otidsenliga egenskaper, men sådant som ”börjar bli i ropet igen”.
Trots att Thore Skogman gick ur skolan med höga betyg, med elva små a:n nämligen, blev det inte av att han studerade vidare. Det förklarar han med att han var en blyg grabb, ”rädd både för att åka buss och för storstan”. En dröm som han tidigt hade var annars att bli bonde.
När det gäller musiken så har han både sitt första munspel och sitt första dragspel kvar. Han tog aldrig några lektioner utan lärde sig att traktera instrumenten helt och hållet på egen hand. Båda föräldrarna var musikaliska, särskilt pappan som ofta sjöng vid släktträffar.
ENVISHET OCH LÅNGLIVAT ÄKTENSKAP
Som Thore Skogman minns det har musiken alltid funnits i hans liv. Han sjöng i Missionskyrkans söndagsskola, senare spelade han munspel på skolavslutningar och idrottsfester. Ett kvällsnöje var att sitta och bläddra i dragspelskataloger. I början av 50-talet började han så att medverka i och bidra med material till de lokala revyerna.
Efter några år – det vill säga 1953 – spelade kvartetten Synkopen in ”Älgjakten”, vilken blev hans första låt på skiva. Han debuterade själv som sjungande artist med ”Man måste vara om sig och kring sig” 1955. Dessa framgångar hade föregåtts av mycket hårt arbete, där han ibland kunde ”skicka iväg 22 låtar i bruna kuvert. Och sedan få igen dem med ‘nej tack’”.
Nyckeln till Thore Skogmans framgångar är dock inte enbart yrkeskunskap, aldrig sinande kreativ förmåga och positiv inställning, utan också i hög grad envishet. Hans äktenskap beskrivs som ett av de mest långlivade i artistbranschen, och att makarna kompletterat varandra såpass bra har betytt mycket för hälsa och trivsel.
KYRKANS BRIST PÅ KOMMUNIKATION
Somrarna har familjen tillbringat i Värmland, ända sedan 1963 om siffrorna i intervjun stämmer. På tomten i Årjäng kommun har Thore Skogman sett till att bygga två gäststugor. Hans önskan är att barnbarnen ska uppskatta att vistas där: ”Att de får fortsätta att uppleva dessa fina somrar ihop.”
Mot slutet av intervjun kommer man in på livsåskådningsfrågor, där Thore Skogman får tillfälle att lansera en av sina maximer: ”Du blir själv glad genom att göra någon annan glad.” På detta vill han applicera begreppet ”ödmjuk egoism”, vilket Inger Alestig gärna kopplar till Bibelns ”gyllene regel”.
Det kan Thore Skogman ställa upp på, men anser att kyrkan inte alltid varit så bra på att kommunicera sitt budskap: ”Då hjälper det inte vilka fina insikter man har. Kan man inte möta människor så händer inget.” Som han ser det uppstår de goda krafterna först i mötet mellan människor.
BÄST ATT VARA EN ÖDMJUK SÖKARE
Med tiden blev han själv flitigt anlitad som sångare i kyrkor. Vid intervjutillfället hade han exempelvis varit ute tillsammans med biskopen i Värmland. Han tycker om att sjunga i kyrkor, känner sig smickrad när han blir tillfrågad. ”Sen skulle kanske jag och biskopen inte tycka lika i allt, om vi började diskutera…”. Thore Skogman sammanfattar sin hållning på följande vis:
Jag tror på en god kraft, men inte på så sätt att jag vill ansluta mig till någon kyrka eller något samfund. För religion är inte alltid bra. Det är bättre att vara en ödmjuk sökare än en kategorisk troende som inte kan lyssna på andra.
PETER GRÖNBORG
Uppdaterad 2022-12-06
NOT: Intervjun i Svenska Journalen sträcker sig över fyra sidor och innehåller en summering av hela Thore Skogmans karriär. I referatet ovan ligger tonvikten på sådant som berör hans uppväxt och familjeförhållanden, samt hans uppfattning i moral- och livsfrågor.