Mild syn på psykologiska och skonsamma lögner
När Thore Skogman bosatte sig i Danderyd 1958 tog han och frun en ekonomisk risk. Men under det följande året fick han två stora hits: ”Penninggaloppen” och ”Storfiskarvalsen”. Snart blev han under en följd av år en av de mest bokade artisterna i landet.
”Storfiskarvalsen” räknas till en av hans mest kända sånger. Den finns exempelvis med på samlingsskivor som ”Thore Skogmans bästa” (1970), ”25 år med Thore Skogman” (1980) och ”Musik vi minns” (2002). Den var även med på skivan ”Hård-Rock med Thore Skogman” (1997). Den finns också på den omastrade versionen som gavs ut efter hans död under titeln ”Thore goes metal” (2008).
Under några år i skarven mellan 1960- och 1970-talet gavs bokserien Svenska folkets underbara historier ut. Egon Kjerrman och Sune Mangs var involverade i projektet. De stod som ansvariga för fyra av böckerna, medan Thore Skogman förekommer med namn och bild på omslaget till den femte: ”Storfiskarn talar om…”, fylld av anekdoter, vilka han presenteras som samlare av.
Sympatiskt inställd till doktor Relling
Storfiskarn hängde alltså med under större delen av hans karriär. I det reportage Nya Wermlands-tidningen gjorde med honom 2001, inför 70-årsdagen, placerar han låten som tvåa på sin lista över personliga favoriter i produktionen. ”Konstigt bara att ingen skrev den före mig”, utbrister han.
Vilken färg det är på storfiskarns lögner kan diskuteras, men i intervjun för Thore Skogman ett intressant resonemang om vita. Han kallar dem för ”psykologiska lögner” och anser att de kan vara acceptabla: ”om det handlar om att skona en människa från en hemsk sanning.”
I så fall sympatiserar han snarast med den syn på sanning som doktor Relling ger uttryck för i Henrik Ibsens drama Vildanden, nämligen att människor mår bäst av att inte få sina livslögner synade allt för närgånget. Sanningsivraren Gregers Werle skulle nog haft svårare att acceptera Storfiskarns falska beskrivning av sin fiskelycka.
Uppdaterad
2022-11-24