Butik på fallrepet blir attraktiv boutique
Starka krafter kämpar om inflytande på den lilla orten Fagersund. Bröderna Grym representerar en hänsynslös och skrupulös kapitalism. De äger i stort sett allt vad där är. Last man standing är Valentin Skog, ägare av en liten speceriaffär på fallrepet. Dessbättre får han oväntat stöd av en driftig tjej, som råkar stanna till för att köpa en läsk. Hon fattar tycke för honom och ser till att butiken förvandlas till en attraktiv boutique.
Handlaren ifråga arbetar ideellt för den lokala folkparken. Bröderna Grym har för avsikt att krossa honom genom att överta arrendet för marken och bygga ett köpcentrum där. Filmen heter Pang i bygget (1965).
Sångare med full kontroll över sitt artisteri
Till skillnad från de två tidigare filmer som Thore Skogman medverkar i har filmen en ganska skarp dramaturgi. Det gör den väsentligt mer spännande än Tre dar i buren (1963) och Tre dar på luffen (1964). Sagor blir mer engagerande om det onda och goda profileras och blir tydligt.
I rollen som Valter Skog drömmer Thore Skogman i och för sig om en värld utan ondska: ”Tänk om vi alla ville vara vänliga och rara…”. Medan han framför sången Underbara mot varann städar han dansgolvet i Folkparken, njuter av vackert väder, betraktar blommor och andra växter. Det är en mogen sångare vi hör, en snart 35-årig man som har full kontroll över sitt artisteri.
Senare framförs tonsättningen av Thorsten Lodins Jag längtar tillbaka till fornstora da’r – nästan mäktigt. Men så är texten både storvulen och pompös. Konservativa ideal hyllas oförblommerat, inte minst när det kommer till könsroller. Helst vill man tolka den ironiskt, eller åtminstone ta den med en stor nypa salt.
Det märks att de har roligt tillsammans
En annan sak som stör är att Barbro ”Lill-Babs” Svensson kallas för Dockan, vilket förminskar henne som kvinna. Samtidigt blir det hela väldigt motsägelsefullt. För tillsammans med Julia Cæsars fru Andersson – pensionerad lärarinna – är hon den som går hårdast åt Bröderna Grym. Två starka damer som dessutom peppar och inspirerar Valter Skog till att kämpa och stå upp för det han tror på.
Även rent artistiskt betyder hennes medverkan mycket. Hon förmår att väcka Thore Skogmans lekfullhet, vilket får en positiv effekt på hans skådespeleri. Det märks att de har roligt tillsammans, inte minst i duetten när de sjunger den skojfriska klassikern Pop opp i topp.
Lill-Babs stora stund är när hon framför Thore Skogmans Ställ dig i kön, en underfundig sång om en välbekant vana. Det hela blir extra filmiskt för att koreografin är ambitiöst formad. Fem män svänger runt och dansar i speceriaffären, på hennes kommando.
Deras öden beseglas i en kärleksvisa
Låtens upphovsman briljerar i två egna nummer som båda belyser framgångar i affärslivet. De’ e’ mängden som gör e’ är en deklaration som beskriver en strategi, hur överkomliga – kanske låga – priser på varor genererar störst vinst i det långa loppet. Den kungliga svenska avundsjukan skildrar framgångens pris, det vill säga den missunnsamhet som ofta drabbar ambitiösa individer.
Den kungliga svenska avundsjukan liknar ingen sort
Den kungliga svenska avundsjukan måste vi få bort
Den finns överallt och den har vassa klor, klor, klor
Den kungliga svenska sjukan den är stor, stor, stor
Därefter återstår endast två låtar som Thore Skogman skrivit. Fem kronor för en kyss framför Lill-Babs ensam. Den affärsidé som lanseras är moraliskt tvivelaktig och bör nog förbigås med tystnad. Men som den används i filmen får den en komisk knorr. När det väl blir dags att kyssas tar nämligen Julia Cæsar hennes plats. I den avslutande duetten Dockan min beseglas Valter Skogs och Dockans öde – en lågmäld och finstämd kärleksvisa.
© Peter Grönborg
Texten skyddas av lagen om upphovsrätt.
Uppdaterad
2025-03-12