Debut i vedeldad bastu på Kransmossen
Mitt intresse för att bada bastu väcktes sent. I och för sig har jag alltid trivts bra i värmen, från tidiga skolår och framåt. Men på den tiden handlade det alltid om ett hastigt besök, efter någon idrottslig aktivitet. Så några minnen som sticker ut har jag egentligen inte.
Enda undantaget är när jag tillsammans med några jämnåriga tar ett galet utomhusdopp i mars. Det skedde i Sävsjö på 70-talet, en smällkall vinterdag. Stelfrusna halvsprang vi en kilometer – från Eksjöhovgårdssjön upp till bastun i Hofgårdshallen, den närbelägna sporthallen. Kafépersonalen var vänlig nog att bjuda på varm choklad. Ändå tog det bra länge innan vi började tina upp.
En unik attraktion i egen rätt
Drygt 40 år senare upptäcker jag den vedeldade saunan på Trandared i Borås. Den finns inrymd i friluftsgården på motionsområdet Kransmossen. Jag höll på med jogging och kom i kontakt med vaktmästarna. I deras arbete ingick att ansvara för att ved fanns på plats. När jag såg en av dem stapla björkved i ett angränsande skjul blev jag nyfiken.
Kanske att det började med att jag bytte om i omklädningsrummet inför en löprunda, för att sedan basta. Rätt snart blev istället bastandet en fristående aktivitet, en unik attraktion i egen rätt. Jag sökte mig ner till saunan utan att koppla ihop den med motion. Kanske att ord som ”avkoppling” och ”rekreation” fångar in vad jag fick ut av det hela.
Bastun stimulerar till samtal
Efter några år hade besöken etablerat sig som en självklar och trevlig vana. Ibland satt jag ensam där och fick då själv se till att hålla liv i brasan. Nästa gång kunde ett stort gäng vara på plats. Temperaturen var hög både i saunan och i de diskussioner som fördes.
Visst fanns det enstöringar som man fridfullt satt och teg tillsammans med. Var det fler på plats så flödade istället samtalsämnena fritt. Bastun har en unik förmåga att göra människor öppna och tillgängliga för tankeutbyte. Det skrattas högt ibland. Än vanligare är en lågmäld och återhållsam ton.
Stängning som ledde till flytt
Tyvärr fick jag inte möjlighet att nyttja saunan i friluftsgården särskilt länge, högst tre år. Gissningsvis debuterade jag 2017 – redan 2020 stängdes lokalen, hela huset för övrigt. En epok gick i graven. Friluftsgården hade öppnats för allmänheten 1981, en släkting till anläggningen vid Kypesjön som invigdes 1967. Den finns kvar men av besparingsskäl förlorade Kransmossen sin.
Reaktionerna mot beslutet blev ganska starka. En namninsamling startade, vilken resulterade i en lista som kommunala tjänstemän fick tillgång till. Politikerna valde att bortse från den. Som ersättning erbjöd de en bastu som finns alldeles i närheten, i Mariedals IK:s klubbstuga. Den värms inte upp med ved, men ett besök kostar ingenting.
© Peter Grönborg
Texten skyddas av lagen om upphovsrätt.
Uppdaterad
2025-01-03