Försjunkenheten gjorde att jag blev extra tyst
I mitten på 80-talet mediterade jag regelbundet och satt då alltid i lotusställning. Jag var intresserad av zenbuddhism och aktiv inom den tradition som kallas för soto. Det där höll jag på med några år, men intresset mattades av. Efter att jag övergått till mer sporadisk kontemplation nöjde jag mig med att sitta i halv lotus.
Långt tidigare, i de övre tonåren, ägnade jag mig åt autogen träning. Jag har glömt det mesta av vad den gick ut på, men för en tid sedan läste jag Hannes Lindemanns bok i ämnet. Vad som fångade mitt intresse var den sittställning som rekommenderas vid övning. Den skiljer sig markant från den upprätta hållning som jag sedan länge förknippar med meditation.
Dåsig som en kusk i Berlin
Här förordas istället en slapp framåtlutad ställning, på gränsen till fallande. Tydligen kommer idén med att sitta just så från de forna droskkuskarna i Berlin. I väntan på kunder försatte de sig i ett halvsovande tillstånd.
Jag har inte för avsikt att återuppta den autogena träningen, men för skojs skull har jag testat kuskställningen då jag badar bastu. Den känns rätt naturlig i samband med att man blir dåsig, samt förstärker och fördjupar i kombination med hög värme avslappningen.
Både luft och ljud cirkulerar
När jag vid ett tillfälle var i Mariedals IK:s sauna hade jag försatt mig i extra djup försjunkenhet. Det innebar att jag under ganska lång tid inte gav ett enda ljud ifrån mig. Möjligen drog kvinnan i den angränsande dambastun slutsatsen och herrbastun var tom, för plötsligt brände hon av världens brakare. Det vibrerade i sittpanelen.
Skälet till att det är lyhört beror på att det finns en öppning vid den ena väggens nedre kant. Inte endast luft cirkulerar mellan de respektive rummen, utan också ljud. När en prutt avlossas på detta sätt vill man gärna vara diskret och därmed låtsas att man ingenting hört.
Fick betala ett högt pris
Eftersom minsta rörelse riskerar att höras tvingade jag mig själv att sitta kvar, ända till dess min granne på andra sidan väggen var klar. Dam- och herrbastun har förvisso separata ingångar till omklädningsrummen, så risken att möta den ljudande kvinnan ansikte mot ansikte torde vara minimal. För att undvika genans valde jag ändå att inte ge mig till känna.
För denna finkänsliga tillämpning av konvenansens regler fick jag dock betala ett högt pris. Aldrig har jag tillbringat så mycket tid i bastun på senare år, för damen bredvid var en riktig långbadare. Om jag inte tillämpat autogen träning i den föreskrivna sittställningen hade jag inte klarat av detta svettiga kraftprov.
© Peter Grönborg
Texten skyddas av lagen om upphovsrätt.
Uppdaterad
2025-03-28