Lokala mästerskap med uttagning till SM
I Göteborg har det arrangerats poetry slam-tävlingar i Musikens hus sedan början av 2000-talet. Poeterna har tillgång till en trevlig och ändamålsenlig scen i Café Hängmattan. Jag var där igår och såg den lokala säsongsfinalen. En Göteborgsmästare skulle koras och de fyra bästa bland de åtta som tävlade bildar lag under SM i Luleå i slutet av maj.
Senast jag bevistade en slam-tävling var under SM i Uppsala 2010. När jag i en paus nämnde den orten för Olle Sundström, kvällens skicklige konferencier, blev han lite glad. Senare listade jag ut att han blev svensk mästare där 2023. Samma år som han dessutom vann de nordiska mästerskapen.
En poetry slam-final i Göteborg fyller lokalen. Runda stolar placeras på små fria ytor mellan restaurangborden. Grupper av människor samlas vid dörröppningen, eller sätter sig på golvet nära scenen. Man äter och dricker och småpratar, men när poeterna läser råder tystnad. Uppmärksamheten är total.
Poeterna hörde till olika generationer
Idén med att följa tävlingen fick jag efter att jag förvandlat Poetry slam – en intervjubok med referat från tävlingar till en e-bok. Medan jag höll på att redigera texterna i den blev jag nyfiken på att kolla in poeter som är aktiva idag. Efter att ha sett finalisterna kan jag inte säga att deras texter och framträdanden skiljer sig särskilt mycket från det som var aktuellt för femton år sedan.
Roligt att se var att de som samsades på scenen var av skiftande ålder. I Göteborg tycks estradpoesin ha blivit en mötesplats för människor som hör till olika generationer, vilket också avspeglades i publikens sammansättning. Mot slutet av den tid då jag bevakade slamtävlingar dominerade unga poeter, med vissa undantag.
Nedan har jag sammanställt kortare referat från poeternas framträdanden. Jag skriver kort om mina intryck av deras texter och agerande. Tyvärr kunde inte arrangörerna uppge de tävlandes efternamn, utan hävdade att det är kutym att bara använda förnamn. Då nöjer vi oss med det.
Tävlande nummer 1 ::: INGEMAR
Sittandes på en stol i sin arbetarskjorta och sitt gråa hår utgjuter han sig bekymrat om världsläget. Men han belyser det genom att återkoppla till historien, till den tid då svenskar var bäst och värst på att ockupera andra länder.
Idealistisk reprimand mot världens ondska
Indirekt kritiserar han därmed de politiska krafter som idag hyllar ”hjältekungar”. Han framför sin reflekterande prosa i lugnt tempo. Talar sig varm för fred, glädje och kärlek, värnar om mänskligt liv med ömma fraser.
I sin andra dikt arbetar han med grällare satiriska element. ”Presidentlort luktar också skit”, inleder han med att säga. Många skrattar, särskilt när han levandegör akten på toastolen med ljudillustrationer. Mellan krystningarna och stönen gör han en allvarlig poäng av att vi alla är lika när vi uträttar våra behov.
Mindre jämlikt blir det när bomber fälls över oskyldigt folk. Beskrivningen av krigets fasor är konkret och saklig. De hela resulterar i en idealistisk reprimand mot ondskan i världen. Med ironi riktar han in sig på att förminska de mäktiga män som odlar den.
Tävlande nummer 2 ::: DAN
Med händerna formade runt mikrofonen introducerar han sångfrasen ”En dag till…”, som upprepas och blir ett stabiliserande element i dikten, lite som en refräng. Däremellan skisseras en instabil vardag, en relation som går på kryckor.
Fragment ger antydan om gripande förlopp
Texten är inte särskilt tydlig, utan väcker intresse genom vaghet. Spridda ord målar upp en tragisk kärlekshistoria, samt mörka existentiella bottnar med ett självmord.
Vid sitt andra uppträdande verkar han vara mer uppsluppen. En folklivsskildring från Svenljunga, där förväntningar på reaktioner byggs upp kring fantasin om att ha ”kuken utanför byxorna”. Många situationer i vardagen blir komiska i ljuset av ett sådant tilltag.
Inte så att texten skapar förvirring, men otydligheten i intentionen med den riskerar att föra publiken vilse. De virvlande fragmenten ger ändå en antydan om ett gripande förlopp.
Tävlande nummer 3 ::: Olle
Han läser rimmade dikter men betonar inte slutrimmen. Istället intar han en talspråklig attityd till texten, nästan som att det ska verka som om den improviseras fram. På det sättet får den autenticitet och liv.
Stenålderspojkens dröm om odödlighet
De musikaliska elementen – ”livet, överdrivet, ta för givet” – förekommer liksom i förbigående, vilket får intressanta effekter. I sin första dikt talar han indignerat mot att bomberna faller, i sin andra har han ”en flaska hopp på is”. Han uppmanar en person att göra honom galen, innan han blir galen.
Som finalist och slutlig tvåa i tävlingen krävdes att han läste ytterligare två dikter. I semifinalen skisserar han en gammal skolkamrats öde, en udda figur som försöker bli som alla andra, en dikt uppläst i stirrigt tempo – med en röst som möjligen är tänkt att exponera nervositet inför ett känsligt ämne.
Sin bästa dikt framför han i finalen, en underhållande och tänkvärd text om en stenålderspojke som drömmer om att bli odödlig. Han ”fick ingen diagnos, men det fanns inga bokstäver då”. Med sin hacka arbetar han hårt för att hans bilder ska komma till glädje, om 3.000 år.
Tävlande nummer 4 ::: JOSEFIN
I varje dikt mejslar hon snabbt och lätt fram smärtsamma situationer där kvinnor historiskt sett tvingats till underkastelse, men talar sig på direkten varm för kamp mot och uppbrott från stereotypa och hämmande könsmönster.
Sårbarhet och smärta som resulterar i kamp
Hur pass självupplevd skildringen av förtrycket är kan kvitta lika. Genom sin stora närvaro på scenen signalerar hon övertygande trovärdighet. Det gäller lika mycket när hon kommenterar grova sexuella trakasserier, som då hon skisserar förutsättningarna för ett uppbrott från en dysfunktionell relation.
Läsningen sker ledigt utan papper, som från en folktalare – fast förankrad på feministisk grund. Texterna utgår från olika kristillstånd, som följs av moment av sårbarhet och smärta, men som raskt alstrar stridslystnad – en vägran att låta sig passiviseras i en underordnad roll i en relation.
Texterna framförs i ganska högt tempo, fraserna liksom kränger fram. Ibland krockar de och en komisk effekt kan uppstå. I huvudsak råder dock en anda av tung allvarsamhet, något som attraherade juryerna och garanterade en plats i SM.
Tävlande nummer 5 ::: Mikael
En mörk bild av världsläget tecknas och det stannar inte vid referenser till pågående krig, utan också klimatkrisen hamnar i fokus. Utfallen mot dem som kan hållas ansvariga för skeendet är hetsiga och aggressiva.
Agitator som manar var och en till förändring
Utgångspunkten är egentligen en total dissning av marknadsekonomin. Det handlar inte bara om att reagera mot dess negativa verkningar utan om att förändra samhällsordningen i grunden. Inte konstigt att läsningen kräver energi och styrka, att det måste till självmedvetenhet och trots på scenen.
Beskrivningen av världen sker med hastigt tecknade bilder, som mixas med kritiska kommentarer. Han rör sig lätt dansant på estraden, läser från hjärtat, utan manus. Diktens budskap hamras in med okuvlig säkerhet, men det delvis fyrkantiga i ideologin slipas av med wobblande gester och manér.
Om han framstår som agitator i sin världsförklaring, blir han profet när det kommer till det revolutionära. Om en förändring ska bli möjlig, måste den starta med att var och en försöker ändra sitt beteende och sina vanor. På det viset ges utrymme för tillförsikt, trots det bistra läge som mänskligheten befinner sig i.
Tävlande nummer 6 ::: Rachel
Kvällens vinnare inledde med en komplex dikt som kopplade ihop existentiella frågor med kostvanor. Energinivån var hög, liksom tempot. Fyra av de fem dikter som lästes framfördes på engelska, vilket blev poetens signum.
Poesin finner gödning i söndersmulad sten
Flera av texterna utgår från en familjesituation, där nära anhöriga figurerar. Erfarenheter av en överbeskyddande mamma ventileras, som lyfter till något större och inbegriper generationer av mödrar. Nyckelordet blir ”bellybutton”, som blir en symbol för biologiska samband.
I semifinalen kommer så överraskningen: en dikt på svenska, eller snarare på skånska. Vi förflyttas till en strand i Åhus, där en flicka vistas tillsammans med sin farmor. Leken med att forma saker av sand, glider ihop med bilder från ett rikt fantasiliv. Ett universum där poesi finner gödning i söndersmulad sten vecklas ut.
Vinnardikten i finalduellen blir en återkomst till det engelska idiomet. Den handlar för övrigt om tvåspråkighet, rent biografiskt som det verkar. Bara det att heta både Rachel och Rakel ger utrymme för identitetsproblematik. Ett dilemma som växer när det kopplas ihop med länders olika kulturvanor.
Tävlande nummer 7 ::: Ignatz
Kan en svärmorsdröm vara dyster och pessimistisk? Det fanns en spännande diskrepans mellan hans rent fysiska framtoning – hans klädsel och manér – och den smärtsamma lyrik han läste. En avgrund mellan kropp och själ.
Mötet med en brutal verklighet skakar om
En ung man med kavaj, en påläggskalv inom något av de projekt som förväntas öka marknadsekonomins potentialer? Så där gick det att tänka då han äntrade scenen, men istället innehöll hans dikt en svidande vidräkning med den europeiska imperialismen.
Särskilt länge uppehöll han sig vid hur illa fattiga människor behandlas. Framställningen kunde uppfattas som en bekännelse, hur tragiska insikter ruskar om och i ett slag förändrar ens syn på världen. Idealisten och människovännen vars naivitet ruckas i mötet med en brutal verklighet och aldrig mer blir densamme.
I nästa dikt ligger tonvikten på rent existentiella frågor. ”Mamma, varför födde du mig?” Ett antal svar spekuleras fram, samtliga med nattsvarta bottnar. Tonfallen är närmast sarkastiska, på gränsen till bittra. Med poetiska medel framförs starka argument mot sakernas tillstånd.
Tävlande nummer 8 ::: Härja
Medan andra läste med eller utan papper, scrollades dikterna fram i mobiltelefonen. Det gav karaktär åt framträdandet, där det flinka bruket av höger tumme var en förutsättning för att orden skulle bli synliga på displayen.
Ljus sipprar in och gör dikterna till sagor
Texterna liknade mer prosa än poesi, men de framfördes med en energisk och melodisk sångbarhet som fick det att svänga. Även om läsningen skedde i hög fart var intonationen pregnant och tydlig, vilket gjorde att varje ord frilades och gick att uppfatta. Poängen blev höga och gav en plats i SM.
De teman som behandlas har med lidande och förtryck att göra: ”så många nyanser av ont”. Ofta görs avstamp i en barndom präglad av mobbing och rasism. Som dessutom kopplas ihop med det tragiska predikament adoptivbarn hamnar i när de försöker få rätsida på sin identitet.
Ämnena ventileras med en delvis defensiv attityd, där inte endast huvudet läggs på sned mot publiken, utan också själen. Berättandet utgår från en realistisk bas, som mixas med överraskande lyriska bilder. Inte sällan med litterära referenser. Dikterna är sagor på det viset att ljus, om än svagt, sipprar in mot slutet av dem och markerar en tendens till hopp.
© Peter Grönborg
Texten skyddas av lagen om upphovsrätt.
Uppdaterad
2025-03-20