Klotter baserat på det omedelbara första intrycket
För drygt en månad skrev jag om tio låtar från Melodifestivalen som gjort intryck på mig. Ikväll lyssnade jag på årets tolv finalbidrag i SVT. Eller snarare tittade, för det läggs nästan mer energi på det visuella än på det musikaliska.
Medan tävlingen pågick förde jag anteckningar. Min förhoppning var att kunna skriva något om eventet. Men ingen av låtarna lyckades gripa tag i mig, såpass att jag blev inspirerad till vidare analys. Därför nöjer jag mig med att publicera mitt klotter i ograverat skick.
Jag har full respekt för det professionella arbete som utförs. Många teatrar är säkert avundssjuka på de resurser som ställs till förfogande för rekvisita, dekor och scenografi. I denna flödande ymnighet hade det dock varit intressant att se något helt annat, nämligen effekten av sparsmakad återhållsamhet. Inget av bidragen vågade slå in på den vägen.
Vid ett tillfälle uppmanade en av programledarna en artist att ”köra så det ryker”. Sannolikt kan den sortens attityd förklara det frekventa bruket av pyroteknik och mycket annat därtill.
1 JOHN LUNDVIK / Voice of the Silent
Text, musik: Jimmy Jansson, John Lundvik, Peter Boström, Thomas G:son
>> Inledningen tycks gå ut på att dölja kraft, för att sen nå effekt med att fara iväg – lite svajigt dock, färden vinglig. Maffig reverb, på gränsen till överslag i ekoeffekterna. En scenografi som förminskar artisten, som förvisso försöker dirigera sin stimmiga omgivning, men som snarare tenderar att försvinna i flödets virrvarr.
2 DOLLY STYLE / Yihaa
Text, musik: Caroline Aronsson, Herman Gardarfve, Patrik Jean, David Lindgren Zacharias, Mikaela Samuelsson, Melanie Wehbe
>> Fyra unga kvinnor mixar sin framtoning som barbies av kött och plastiga little ponies. Rosa sagohästar reducerar det hårda livet på rodeon till lekar i flickrummet. En country and western-banjo linjerar upp en rytmisk bana, men artisterna promenerar snarare än dansar. Det valhänta bruket av piskor sticker ut och artar sig till en gullig knorr.
3 GRECZULA / Believe Me
Text, musik: Kristofer Greczula, Amanda Nordelius, John Russel
>> Exposition med fokus på ett introvert skeende, som genast konkurreras ut av en flygande flygel. En vag rörelse mot innerlighet fragmentiseras. Melodin tuggas ner till brottstycken av en livgivande tendens. Maxade pyrotekniska excesser försöker piska upp stämningen och höja akten till en estetisk nivå som det inte finns täckning för.
4 KLARA HAMMARSTRÖM / On and On and On
Text, musik: Peter Boström, Moa ”Cazzi Opeia” Carlebecker, Thomas G:son, Klara Hammarström, Jimmy Jansson, Dino Medanhodzic
>> Artisten försöker ligga ner, men har svårt att vara stilla. Klädd i slängigt vitt, omgiven av romerska pelare och en scenografi som för tankarna till ruiner. Sedan en förflyttning till färgsprakande moln, därefter en mörk himmel med stjärnor. Dansare som krälar, likt slavar inför sin olyckliga drottning. Svaga melodiska skiftningar, som verkar låsta.
5 SCARLET / Sweet N’Psycho
Text, musik: Dino Medanhodzic, Scarlet Hunts, Thirsty, Jimmy ”Joker” Thörnfeldt, Anderz Wrethov
>> Artisternas groteska, lätt skrämmande masker drar uppmärksamheten till sig. De startar med viskningar, mörka, kedjade – i färgskalan svart och rött. Hårdrocksriff kan anas, tal lika vanligt som sång i versen. På det hela taget stumt och inkrökt – upprepningar som aldrig får den avsedda hypnotiska effekten, ensidigt utan tillstymmelse till magi.
6 ERIK SEGERSTEDT / Show Me What Love Is
Text, musik: Mattias Andréasson, Erik Segerstedt, Pontus Söderman
>> Gör sin uppstart vid klaviaturen, i en låt där melodin friläggs, där en mänsklig röst utkristalliseras. Kameran dröjer något längre vid ett ansikte än i de övriga, mer flyktiga numren. Bildflödet i scenografin är mjukt böjligt, förändras i takt med låtens egen rörelse. En tendens till närhet etableras, numret avslutas med en bild på artistens ögon.
7 MAJA IVARSSON / Kamikaze Life
Text, musik: Joy Deb, Linnea Deb, Maja Ivarsson, Andreas ”Giri” Lindbergh, Jimmy ”Joker” Thörnfeldt
>> Medelålders kvinna i skinnpaj och attityd. Uppstarten blek i förhållande till de förväntningar som musiken och scenografin bygger upp. Misslyckade försök görs att kompensera den enkla koreografin med snabba växlingar mellan kamerorna. Kanske mest en eftergift för att inte sticka ut gentemot de övriga bidragens maffiga framtoning.
8 MEIRA OMAR / Hush Hush
Text, musik: Laurell Barker, Dino Medanhodzic, Meira Omar, Anderz Wrethov
>> Orientaliska tongångar, fyra kvinnor vaggande i lila, vinrött. Snirklande sceneri som för tankarna till vajande blommor. Den exotiska koreografin framhävs. Ett lullande och vyssjande kollektiv, där individualistiska initiativ tuktas och hålls nere, men som ändå formeras utifrån lojt ledarskap. Till synes ljudhärmande ord, mer läten än fraser.
9 MÅNS ZELMERLÖW / Revolution
Text, musik: Sebastian Atas, David Lindgren Zacharias, Ola Svensson, Måns Zelmerlöw
>> Sångaren exponeras famlande i mörket, skuggat ansikte. Tar sats från en talande stillhet. När energin ökar anpassar sig scenografins former efter hans hands rörelser. Estetiskt genomarbetat till det överarbetades gräns. Känsla av instängdhet i svart och vitt, låsningar som grund för sprängverkan, vilket illustreras med fladdrande konfetti.
10 SAGA LUDVIGSSON / Hate You So Much
Text, musik: Lisa Desmond, Herman Gardarfve, Saga Ludvigsson
>> Den gröna kaktusen harmonierar rent färgmässigt med artistens glittrande outfit. Glad, pigg och dansant på ett hak längs Route 66 – på en scen som refererar till den genre som det musikaliska uttrycket grundar sig på. Lantlig country med air av storstad. Dansarna går i svart, liksom den timme på dygnet under vilken det hela utspelas.
11 ANNIKA WICKIHALDER / Life Again
Text, musik: Herman Gardarfve, Patrik Jean, Annika Wickihalder
>> Stark sång från en originell röst. Inte särskilt stor rörlighet, men dramatisk nästan muskulös gestaltning. Som mjukas upp av tre fladdrande tygstycken i taket, av fyra danserskor i långa vita klänningar. Det ger en känsla av fågelflykt, en segelfärd mot en en öppen, ljusare framtidssfär. Men från en stabil, jordad position.
12 KAJ / Bara bada bastu
Text, musik: Kevin Holmström, Jakob Norrgård, Robert Skowronski, Kristofer Strandberg, Anderz Wrethov, Axel Åhman
>> Bildmonitorerna kablar ut en blandskog med björkar. Tre manliga sångare i mörka kavajer, tillsammans med avklädda dansare i modellen av en bastu. De intar inövade poser när de sjunger, vilket ger det stiliserade framträdandet skarpa konturer. Dansant rytmik, med god timing i tonartshöjningarna. Propagerar för en svettig aktivitet iförda slips.
© Peter Grönborg
Texten skyddas av lagen om upphovsrätt.
Uppdaterad
2025-03-08