Luckrar upp moralen

Finn Zetterholm som artist, författare och debattör

Publicering: Borås Tidning 1997-02-10

Trubaduren Finn Zetterholm är en mångsidig yrkesmänniska. Vid sidan av artisteriet skriver han böcker, pjäser och kulturartiklar.

Och allt han gör präglas av ett kritiskt perspektiv. Utmärkande för honom är att han inte gärna tycker som andra. ldag har hans samhällsengagemang fört honom till en punkt där han förordar en uppluckring av moralen.

I Myggans Nöjeslexikon läser man att Finn Zetterholm är vissångare och forskare. Kan det verkligen stämma?

— Nja, snarare författare och sångare. Men visst har jag forskat. Jag tog en fil kand i litteratur- och musikvetenskap i min ungdom, vilket resulterade i boken Barnvisan i Sverige (1965). Jag var också amanuens på Visarkivet.

Under denna tid etablerades också hans parhästförhållande till trubaduren Bengt Sändh. Med Snus, mus och brännvin från 1995 har de gett ut sju skivor tillsammans sedan 1966.

Ytliga åthävor och tomma gester

Oense med påven om dödssynder

Åthävor av diverse slag var honom dock inte främmande i början av karriären.

— Vi framförde en sorts punkvisor Sändh och jag. Vi slog mot allt som rörde sig Jag vill inte säga att jag blivit mjäkigare med åren, men mina visor är mångtydigare.

Hans intresse för samhällsfrågor speglas istället i de krönikor och kulturartiklar han skriver.

I höstas väckte han uppmärksamhet med sin artikelserie om de sju dödssynderna, där det framgår att han inte gillar girighet, högmod och avund. Det är sådant som ”krymper våra själar och skapar tråkiga människor”. 

Men till skillnad frän påven ser han positivt på de resterande fyra synderna: ”Vreden är en sådan drift som vi skulle må bra av att släppa fram lite oftare, lik- som lättjan och frosseriet. Aven otukt … tänk tanken att den synden bottnar i för mycket kärlek.”

Myter om maktens ofelbarhet

Förordar du en uppluckring av moralen?

— Ja, inom rimliga gränser. Tidningarna skriver att vi blivit moraliskt förslappade. Och visst finns det ett antal penningbulimiker på scenen som vi måste reagera mot. Men bortsett från det tycker jag att något av en moralisk våg sprider sig.

Hans nästa artikelserie ska handla om dygder. Idén till den väcktes redan på 80-talet när han läste idé- och lärdomshistoria. Det finns också planer på att skriva något om begreppet ”syndabock”.

— Uttrycket går tillbaka på sumererna. En gång om året utsåg de en präst till syndabock. De spottade på honom; han skändades på alla vis. Och sedan tog han med sig folkets synder ut i öknen. Även i vår moderna kultur finns det ett starkt behov av syndabockar, anser Finn Zetterholm och tar Mona Sahlin-affären som exempel.

— Jag hade i och för sig inga höga tankar om henne som politiker, men tycker att hon fick avgå för en skitsak. Och det följer mönstret. Syndabocken hängs ut just för småsaker, fel som vi alla begår. Vi bygger upp myter om maktens ofelbarhet. Politikerna ska vara symboler för vårt bättre jag.

Strävar efter ett nära tilltal

Och det tycker Finn Zetterholm är orimligt, dessutom en grogrund för politikerförakt och därmed en fara för demokratin.

— Ta det där med Astra i USA. Man förfasade sig över att män hade försökt få med sig kvinnor in på rummet. Men så är det väl på varje firmafest?

Han tycker inte att man kan tolka mäns intresse för kvinnor som ett tecken på moraliskt förfall.

— Det verkar som om den här flåsiga indignationen kommer från USA, det här sättet att moralisera. Man gräver i folks förflutna, söker med ljus och lykta efter något att göra skandal av.

Själv har inte Finn Zetterholm något större intresse av att provocera och vara förargelseväckande längre. Han strävar istället efter ett nära tilltal, vilket han menar sig ha funnit på Virvelvisor, en kritikerrosad CD för barn som kom 1993.

— Jag är nöjd med den. Tror att jag hittade en fin poetisk ton där, vilket barn behöver. Det har utvecklats en sådan stress inom barnkulturen. Det stånkas, ramlas och trillas. Till och med Nalle Puh har de gjort om till en sorts actionfigur.

Roligt att skriva barnböcker

Barnkultur ligger Finn Zetterholm varmt om hjärtat, på mer än ett sätt. Flertalet av hans böcker riktar sig exempelvis till barn och ungdomar, både fackböckerna och de skönlitterära verken.

Hans senaste bok heter Här i staden och är en fackbok om olika yrken.

— Barnböcker skriver jag för att det är roligt. Det blir inga stora upplagor, trots att flera av dem översatts till danska.

Vad blir nästa projekt?

— Jag vill skriva mer och längre. En pjäs eller en roman. Jag skriver när jag får tid. Ofta om hösten då det är mindre att göra. Musikeryrket är ett säsongsbetonat arbete.

Text och undermedveten melodi

Och hur blir det med skivor?

— Jag skulle vilja göra en skiva med mina sånger för vuxna. Jag framför mycket nyskrivet material som folk frågar efter. Men skivbranschen är en krisbransch.

Finn Zetterholm menar att det är lite exklusivt att vara trubadur i dessa dagar. Skivbolagen springer inte benen av sig precis, även om han märkt ett växande intresse för visan bland 20-åringar. Hur gör du dina sånger?

— Det ska gå att arrangera dem enkelt och anspråkslöst. Jag gör texten först. Men oftast märker jag efter en stund att jag haft en undermedveten melodi med mig hela tiden.

Han säger sig vara influerad av Bob Dylan och Leonard Cohen. En annan inspiratör har Georges Brassens varit.

---

© Peter Grönborg
Texten skyddas av lagen om upphovsrätt.

Uppdaterad
2025-02-23