
Ämnet svettbad behandlas ambitiöst och allsidigt
Det måste ha varit på en bokrea jag hittade Jens Linders allsidiga och informativa bok Bastu. Inte 2019 då den publicerades, utan långt senare. Därefter dröjde det ett bra tag innan jag började läsa i den, trots Stefan Wettainens fina och ständigt lockande foton, trots den vackra layouten.
Vad jag förstår finns det en ganska omfattande litteratur om bastubadande och det är möjligt att jag kommer att orientera mig i den så småningom. Läsningen av Bastu har i alla fall gett mig en god grund att stå på. Tills vidare betraktar jag boken som ett referensverk.
I den första avdelningen ”Heta rum genom tiderna” tecknas en historisk bakgrund. Om det byggdes saunor redan för 1,5 miljoner år sedan, då människan lärde sig att tygla elden, verkar osäkert. Troligen skedde det i alla fall för 10.000 år sedan. Stenåldersmänniskorna hade ”heta sittningar i gropar täckta med djurskinn där man lade upphettade stenar som höll värmen i flera timmar”.

Historiken sträcker sig fram till 2010-talet
Men när det gäller förhistorien är det tydligen mycket som är oklart. De nedslag Jens Linder gör i olika kulturer jorden runt präglas av kvalificerade gissningar, vare sig det gäller aboriginer, azteker eller grekiska och romerska bad. Hans försiktighet vittnar om en försiktig, vetenskaplig hållning.
Vid övergången till nordiska förhållanden hamnar han på något säkrare mark. Med viss säkerhet slår han fast att ”svettbadet är lika gammalt som jordbruket”. Bland de finsk-ugriska folken etablerades det alltså kring 2.000 år före kristus, senast. I boken ligger således fokus på allt som kan tänkas ha med bastubadande att göra. Men indirekt blir det ju en historik som speglar den allmänna kultur- och samhällsutvecklingen. Texten sträcker sig fram till 2010-talet:
Bastur med infravärme, arombastu, ibland kombinerad med aufguss – arombastu med handduktsviftning – är nya inslag i kulturen.
Formen lika stimulerande som innehållet
En sak som gör boken stimulerande är dess infallsrikedom vad gäller genrer. Vissa texter liknar stilmässigt essäer, medan andra präglas av kåserande lättsamhet. Rapporter från bastur i olika delar av världen förekommer, inte sällan med ett recenserande tonfall. Andra texter kan bäst karakteriseras som resereportage.
Dessutom växlar artiklar baserade på faktamässig sakredovisning med sådana som bygger på utläggningar om rent personliga erfarenheter. Det går aldrig att förutspå hur texten kommer att utformas, vilket gör formen minst lika intressant som innehållet. De estetiska illustrationerna gör förstås sitt till för att göra Bastu till ett praktverk.
För att ge en bild av innehållet i den andra avdelningen – ”Den kollektiva hettan” – kan det räcka med att räkna upp några rubriker: ”Den subversiva bastun”, ”Bastubad i krig”, ”Badtanter och soldater”, ”Andar tomtar och trollformler”, ”Öbastu var tredje dag”, och så vidare.
Uppgiften att fixa rätt bastukorv återstår
Andra avdelningen har dessutom ett stort kulinariskt värde. Den innehåller nämligen en mängd recept med tips på sådant som det passar att äta och dricka i samband med bastubad. Duger det inte att med ”Sorbet på höstäpplen” eller ”Milkshake med hallon och blåbär”, får man kanske nöja sig med ”Gin och tonic med gurka”.
För egen del är jag väldigt nyfiken på ”Karelska piroger”, men än så länge har jag bara hunnit testa receptet på ”Bastukorv”. Tyvärr lyckades jag inte få tag på ”lenkki” (finsk mild korv) utan fick ersätta den med falukorv. Jag hann heller inte skaffa rödkål, till den ”Morot- och kålsallad” som skulle serveras till korven, så det fick bli vitkål.
Därmed inte sagt att rätten blev mindre välsmakande. Men man vill ju helst testa recept till punkt och pricka, i enlighet med de rekommendationer som formulerats. Den uppgiften återstår att lösa – i och för sig något att se fram emot.
Bastubadande kan liknas vid träningspass
Rubriken för tredje avdelningen lyder ”Den helande värmen”. Den behandlar i stort de hälsoeffekter som bastun förväntas ge. De har inte enbart med hygien och renlighet att göra. Vi får veta att badet för i tiden kallades för ”den fattiges apotek”.
Vetenskapen fick upp ögonen för bastuns hälsoeffekter redan under 1700-talet. Detta intresse ökade under det följande århundradet och hade kring sekelskiftet 1900 fått starkt fäste i medicinska kretsar.
På den tiden framhöll läkare att ångbad lindrade sådant som reumatism, smärta, värk, gikt, njuråkommor och lunginflammation. Personer med hjärtfel, kärlbesvär och nervsvaghet skulle dock iakttaga försiktighet. Tydligen finns det vetenskapliga belägg för att regelbundet bastubadande ger hälsoeffekter som motsvarar de man får efter ett träningspass.
I fenomenet kombineras ånga och ande
Den fjärde och avslutande delen riktar sig i första hand till personer som har för avsikt att bygga eller skaffa sig en egen bastu. Men även de som inte har planer på att göra det får stort utbyte av dessa lärda texter. De ger en initierad inblick i vad som krävs för att en bastu ska fungera på bästa sätt.
Eftersom ett sådant rum kan utformas på en mängd olika sätt blir ges en stimulerande och fängslande bild av variationsrikedomen. Läsaren får så att säga kunskap om vad som döljer sig bakom kulisserna. Man får en uppfattning om vad skiftande kvaliteter hos olika bastumiljöer kan bero på. Sådana skillnader ska dock inte överdrivas, åtminstone inte enligt en passage Jens Linders slutord:
Ju mer skillnader jag sett, desto mer har likheterna blivit tydliga; ett slags essens av fenomenet har ångats fram. En unik kombination av socialt och privat, lugn och stimulans, påfrestning och njutning, ånga och ande.
Bastu
Författare: Jens Linder
Foto: Stefan Wettainen
Förlag: Polaris
Utgiven: 2019
Sidor: 250 (cirka)
© Peter Grönborg
Texten skyddas av lagen om upphovsrätt.
Uppdaterad
2025-02-09