Thorstein Bergman gästade Folkan i Borås
Publicering: Borås Tidning 1995-11-28
När Thorstein Bergman för ett antal år sedan var i Borås med ett Dan Andersson-program lockade han en stor publik. När han i söndags kom till Folkan – med programmet För mina tänkta vänner – var det istället mycket glest i raderna.
Inspirerad av Per Hägg har jag letat fram texter som jag skrivit om trubadurer.
Och eftersom han är verksam inom en musikalisk genre där närheten till, och kontakten med, publiken i ganska stor utsträckning påverkar det konstnärliga resultatet, var alltså inte förutsättningarna de allra bästa.
Samlande namn för vänstern
I och för sig kan det tyckas märkligt att inte fler kände sig kallade. I år har nämligen Thorstein Bergman blivit mycket uppmärksammad för sitt artisteri. Han belönades exempelvis med en grammis i våras. Han har även fått en hedersplakett från Visans Vänner, erhållit ett Evert Taube-stipendium och stipendierats av Visfestivalen i Västervik.
Hans skiva För mina tänkta vänner (1994) fick dessutom strålande kritik. Och då Björn Afzelius och Mikael Wiehe och andra av de pekoralistiska ”proggarna” gjort klokt i att dra något gammalt över sig, har Thorstein Bergman börjat framstå som ett samlande namn för vänstern. Att han frotterar sig med yngre kollegor som Stefan Sundström och Per Persson är bara följdriktigt.
Sjöng trovärdigt om solidaritet
Det visade sig också under konserten på Folkan att Thorstein Bergman kan sjunga om solidaritet, jämlikhet och broderskap utan att det låter framtvingat. Detta förklaras sannolikt av att hans engagemang kommer från hjärtat och inte dikteras av ideologiska krav.
Han lyckas exempelvis med det svåra konststycket att göra ett trovärdigt framförande av kampsången Alla tillsammans, vars två första strofer skrevs redan 1971.
Det finns ingen ödets och himmelens lag
det finns ingen slumpens cynism.
Människor lider vareviga dag:
de lider av kapitalism
Kastade av sig slokhatten
Jag har alltid tyckt att Thorstein Bergman är en varm och sympatisk person, men haft desto svårare för hans melodramatiska och vibratodrönande sångstil. När jag fick höra låtarna på För mina tänkta vänner blev jag dock mer välvilligt inställd. Här finns det sprickor i den välpolerade fasaden, en naken röst som försöker balansera i närheten av avgrunden.
Och faktum är att låtarna gör sig bättre live än på skiva. De ter sig fulare, därmed också genuina och existentiellt rotade. Man kan bara välkomna Thorstein Bergmans försök att kasta av sig slokhatten och rollen som publikvinnande Dan Andersson-leverantör.
Änglar passerade genom rummet
Han satsar numera på sina egentliga rötter, jazz och blues. Och när ett ångermanländskt skogstroll – det är bara svansen som saknas – ger sig i kast med dessa genrer blir resultatet naturligtvis något alldeles speciellt. I Thomas Jutterström och Tommy Johnsson har han funnit två följsamma och lyhörda medmusikanter.
Det märkliga var dock att Thorstein Bergman under konserten på Folkan gjorde sig bäst som renodlad trubadur. I de mer sparsmakat orkestrerade sångerna, i exempelvis Gå tyst när du går. Och konsertens höjdpunkt inföll just före paus med den smått klassiska Om du nånsin kommer fram till Samarkand. Då promenerade ett antal änglar genom rummet.
TRUBADUR / Thorstein Bergman
Född: Härnösand
Levnad: 1942 – 2022
Yrken: Folkbildare, resebyråtjänsteman
Karriär: Skev egna låtar, men tolkade också Dan Andersson, Nils Ferlin, med flera
© Peter Grönborg
Texten skyddas av lagen om upphovsrätt.
Uppdaterad
2025-01-01