Krocket

TIDSKRIFTEN KROCKET

 

Under åren 2001-2007 var Peter Grönborg Svenska Krocketförbundets ordförande. Med anledning av det tog han initiativ till att ge ut tidskriften Krocket. Innehållet speglar den anrika sporten i mycket vid mening. Det blev två årgångar och samtliga nummer finns att ladda ned som PDF-filer nedan. År 2017 gjorde Peter Grönborg comeback som spelare. Se intervju nedan.

APPENDIX

Tidskriften Krocket gavs ut 2002-2003. Den som är intresserad av att ladda ned publikationerna är välkommen att klicka på de två pilarna, som har placerats efter varje nummer.

 

För bäst resultat vid visning använd Acrobat eller Acrobat Reader. Vid användning av till exempel Apples läsprogram Förhandsvisning uppstår vissa felaktigheter, särskilt när det gäller typsnitten.

 

Krocket 2002/1 >>

Krocket 2002/2-3 >>

Krocket 2002/4 >>

Krocket 2003/1-2 >>

Krocket 2003/3-4 >>

 

Fotot togs i våras när Peter Grönborg monterade banor på Kransmossens IP. Han använde gummiklubba för att slå ner de bastanta bågarna av järn i gräsmattan.

När sportchefen får säga det själv

I en exklusiv intervju berättar Peter Grönborg hur det kom sig att han tog initiativ till att bilda Borås Krocketsällskap i slutet av 90-talet. Han berättar varför han gjorde ett uppehåll på tio år och varför han gjorde comeback förra året.

Texten rymmer historiska perspektiv. Men den innehåller också idéer om hur framtiden för krocketen i Borås skulle kunna se ut.

Peter Grönborg döljer inte att han är sportchef för vad som i dagsläget räknas som Sveriges största krocketförening, när det gäller antalet medlemmar.

 

HUR KOMMER DET SIG ATT DU SPELAR KROCKET?

– Jag har alltid gillat sporter där man använder verktyg. Som pojke på småländska höglandet spelade jag mycket bandy. Som tonåring höll jag på med racketsporter, särskilt badminton. Det är en skön känsla att greppa en krocketklubba och försöka placera klotet i ett bra läge.

 

VARFÖR TOG DU INITIATIV TILL ATT BILDA BORÅS KROCKETSÄLLSKAP?

– I slutet av 90-talet var jag en överaktiv men underbetald frilansjournalist. Jag hade många vänner som jag inte hade tid att umgås med, främst inom Borås kulturliv. Genom att bilda krocketföreningen fick jag utrymme för schemalagt socialt umgänge. Det var ett stort nöje för mig att se Tomas Sikström, kulturkonservativ ordförande för Humanistiska förbundet, och Jan Svenningson, kulturradikal ledare för EU-motståndet i kommunen, spela krocket tillsammans. Även poeterna Mikael Ejdemyr och Lars-Inge Nilsson var tidigt ute på banan.

 

BORÅS KROCKETSÄLLSKAP LANSERADES SOM ”KUFARNAS SAMMANSVÄRJNING”. HUR KOM DET SIG?

– Inledningsvis såg vi nog mest krocket som en parodi på elitidrott. Då visste vi inte att det är en mycket komplex och avancerad sport, vilken till och med var OS-gren år 1900. Intresset för det rent idrottsmässiga växte efterhand, vilket var på ont och gott. De som främst såg krocket som en social aktivitet tappade intresset i takt med att andra förkovrade sig och försökte bli idrottsmän.

 

SEDAN DRÖJDE DET INTE LÄNGE FÖRRÄN DU BLEV ORDFÖRANDE I SVENSKA KROCKETFÖRBUNDET?

– Det var dåvarande ordföranden Thomas C Ericsson i Vimmerby som uppmuntrade mig till det. Jag kände honom som redaktör för den unglitterära tidskriften Den Blinde Argus. Jag hade precis intervjuat honom för Borås Tidning. Och han var för övrigt en viktig person i samband med Borås Krocketsällskaps bildande. Han höll en föreläsning om spelet i Biblioteksmuseet den 19 mars 1998, den dag då föreningen instiftades. Ett av mina första initiativ som ordförande för Krocketförbundet var att utse Thomas C Ericsson till förbundskapten. Sedan dröjde det inte länge förrän svenska spelare började delta i internationella tävlingar.

 

EN BIT IN PÅ 2000-TALET BRÖT DU DIG UR BORÅS KOCKETSÄLLSKAP OCH BILDADE PASSUS CROQUET. VAD VAR DET FÖR ETT PROJEKT?

– Vid den tiden genomgick Borås Krocketsällskap en djup och förlamande kris. Det fanns interna motsättningar inom föreningens styrelse. Som förbundsordförande fick jag motsägelsefull information från ledamöterna. Samtidigt fanns det en utmärkt krocketbana i Majorslunden, i kommundelen Göta. Den höll nästan internationell nivå men användes inte fullt ut. Med Passus Croquet som verktyg kunde jag bidra till att en mängd arrangemang genomfördes där. Det blev besök från norska spelare och till och med landskamp mot Norge. En viktig samarbetspartner var dåvarande förbundskaptenen Simon Carlsson, som ledde kurser i både golfkrocket och association croquet. Senare ansvarade jag själv för utbildning av liknande slag. Till Borås kom exempelvis spelare från Småland och Värmland och lärde sig att spela krocket. Även representanter för Valhalls krocketförening, det vill säga studenter på Handelshögskolan i Göteborg, var på besök. År 2006 arrangerade Passus Croquet de första Svenska mästerskapen i golfkrocket tillsammans med Förbundet. Sedan stod förstås en rad lokala tävlingar på programmet.

 

MEN 2007 LÄMNADE DU KROCKETETEN PÅ OBESTÄMD TID?

– I samma veva slutade jag som ordförande för Svenska Krocketförbundet. Jag hade fått ett nattjobb inom vården och arbetade varannan helg. Dessutom fortsatte jag att frilansa som kulturskribent och var pappa till två barn. Det fanns inte utrymme för krocket på regelbunden basis. Sporten som sådan hade jag dock inte tröttnat på.

 

OCH EFTER TIO ÅR HAR DU NU GJORT COMEBACK. VARFÖR?

– Tanken var att återuppta krocketspelandet vid en eventuell pensionering. Men när jag hösten 2016 fick syn på en spännande gräsmatta på Kransmossens IP väcktes mitt intresse omedelbart. Det är en gammal fotbollsplan, som blev kapad i samband med att man byggde en förskola på platsen. Den överblivna gräsplättten har perfekta mått för två fullskaliga krocketbanor, eller fyra short croquet-banor. Inspirerad av vaktmästaren Lars-Göran Stridh ringde jag genast kommunen och fick bra kontakt med verksamhetssamordnaren Hans Frisk. Han tyckte det var en utmärkt idé att spela krocket där. Vid den tidpunkten hade det inte förekommit något krocketpelande i Borås på fem år eller så. Borås Krocketsällskap kunde på sin höjd räknas som en vilande förening. Egentligen var det bara Peter Jonsson, nuvarande kassören, som hade hållit gnistan vid liv. Det gick hursomhelst ganska lätt att få till en styrelse, som träffades i januari 2017. På den vägen är det.

 

REDAN FÖRSTA ÅRET FICK NI ETT BIDRAG FRÅN SPARBANKSSTIFTELSEN SJUHÄRAD PÅ 30.000 KRONOR. VAD SKA PENGARNA ANVÄNDAS TILL?

– Bidraget var mycket välkommet. En förutsättning för att en förening ska kunna växa är att det skapas goda möjligheter för spel. Tidigare hade bristerna på materialsidan varit enerverande. Nu har vi investerat i bågar och klot så att vi kan montera fyra banor. Det är ett krav för att vi ska kunna arrangera bra tävlingar. För man ska komma ihåg att både golfkrocket och association croquet är ett man mot man-spel som kräver stort utrymme, ungefär som tennis. Utrustning för svensk krocket fanns sedan tidigare och i den grenen är ju idealet att man är fyra stycken som spelar samtidigt.

 

HUR SER DU PÅ SITUATIONEN 2018, SÅ HÄR ANDRA ÅRET EFTER NYSTARTEN?

– När föreningen bildades 1998 spelade vi svensk krocket. Det tog lång tid att lära sig den grenen, och under spel kunde väntan på att få slå bli lång. Nu spelar vi golfkrocket, där spelarna slår varannat slag. Det ger puls och tempo. Ytterligare en bra sak är att det egentligen bara tar fem minuter att lära ut reglerna. På det viset är förutsättningarna för att vi ska växa som förening väsentligt bättre idag. När vi startade i april 2017 var vi i princip bara fem aktiva, det vill säga de som satt i styrelsen. Sedan dess har ytterligare ett 30-tal personer testat att spela. I dagsläget har vi tolv betalande medlemmar. Det är ynkligt lite, samtidigt räknas vi som Sveriges största klubb…

 

SÅ ER FÖRENINGS FRAMGÅNG MÄTS I HUR MÅNGA MEDLEMMAR NI LYCKAS REKRYTERA?

– Bidraget från Sparbanksstiftelsen Sjuhärad fick vi som sagt för att försöka ”etablera sporten golfkrocket i Borås”. I ordet ”etablera” ligger nog en idé om kvantitet. På de brittiska öarna lär det ju heller inte vara ovanligt med klubbar på runt 100 medlemmar. Det borde vara möjligt att skapa något liknande i Borås, en kommun med över 100.000 tusen invånare. Placeringen av banan är ju utmärkt. Den ligger på ett väl etablerat friluftsområde, där det cirkulerar många människor. Roligt är att de som hittills gett sig tid att testa golfkrocket varit mycket positiva. Det har varit människor som råkat passera förbi banan, eller de som sökt sig till någon av våra prova på-dagar. Så det råder ingen tvekan om att vi håller på med en kul grej. Projektet att försöka ”etablera golfkrocket” pågår till hösten 2020. Det ska bli spännande att se hur läget är då.

 

FINNS DET NÅGOT ANNAT SOM DU RÄKNAR SOM EN FÖRVÄNTAD FRAMGÅNGSFAKTOR?

– Jag är glad att vi har en god relation till Joi Elebo, Svenska Krocketförbundets nuvarande ordförande. Jag hoppas att den klubb i Anderstorp som han är medlem i kan bli lite av en förebild. I Carpe Croquetum är det nämligen en självklarhet att yngre spelar mot äldre, att män spelar mot kvinnor. Det är inte så vanligt i Sverige, för i vårt land är den manliga dominansen markant. Utifrån ett internationellt perspektiv är detta mycket märkligt. En bra sak med Joi Elebo är dessutom att han stöttat oss i ambitionen att arrangera ett återkommande folkligt Krocket-SM, i den ovanliga grenen golfkrocket dubbel. Tanken är att en erfaren spelare ska kunna bilda par med en oerfaren. Detta gör kampen lekfull och prestigelös. Samtidigt ska naturligtvis rena elitpar kunna delta, vilket gynnar det pedagogiska i projektet. Vem vill inte se och lära av Sveriges bästa spelare på Kransmossens IP? Förhoppningsvis kan just den tävlingen växa och bli en betydelsefull inkörsport för nya spelare, både i Borås och landet som helhet.

 

AVSLUTNINGSVIS?

– Krock’n’roll!

 

Av EWERTH LOODIN

©passus.nu

 

 

NOT: Texten ovan publicerades först på Borås Krocketsällskaps hemsida fredagen 25 maj 2018. Uppdaterad 2018-06-14.